Brottning, Smällar och Slag
Det är livet.
Det är kärlek.
Att få ett bebishuvud som borrar in sig i halsen är helt underbart.
Han stojar och försöker ställa sig upp.
Han vinglar till och tjoff, där åkte jag på en dansk skalle.
Tjoff igen och där fick jag en fläskläpp.
Sådana smällar man får ta!
Minns när Hilda var liten och hon satt i mitt knä.
Rätt var det var så slängde hon huvudet bakåt.
AJ! Rätt på mitt ögonbryn.
Efter ett tag fick jag ett litet blåöga som sen färgades både lila och gult. På den tiden jobbade jag på fängelset i norrland och ingen trodde på mig när jag sa det var mitt lilla barn. Varenda klient trodde det var Hildas pappa som varit elak.
Men är man småbarnsförälder får man lida.
Det är blåmärken av små vassa nyp på armen.
Det är kräks på kläderna.
Det matrester i håret.
Men det är kärlek och alldeles, alldeles underbart