Jobbarhelg, hål i skallen och ryktesspridning
Ja det är så det ser ut.
Sitta sitta sitta. Resa sig upp. Koka 17:e pannan kaffe. Magen har börjat vänja sig att gå från 1 kopp om dan till 29.
Första dagen får jag jobba med två jag aldrig ens pratat med. Trevligt.
En 40-årig man som sitter och är bitter och det passar mig. Gnälla om arbetstider. Om ungar som man inte får träffa. Om lägenhetsnycklar man inte får i tid vid flytt. Prata och sitta som två pensionärer och säga: på vår tid var det bättre, då....haha.
Eller: jag är trött på att ragga i min ålder. Ja fan! Vi båda har precis hittat kärleken och det är sanningen det. Trötta på att ragga. När man är 40+ vill man ha lugn och ro och längta hem till melodifestivalen.
Tjejen, den yngre i skaran. Herregud. Vilken tjej. Rolig och nära till skrattet hela tiden. Hon skrattade så mycket så tårarna sprutade. Att i hennes ögon se sån nyfikenhet och glädje när vi pratade smaskiga detaljer och rykten. Underbart! Uppfattat från fyrtiofemman, klart slut!
Ibland jobbar man bland människor som pratar hål i huvet på en :) Hundar och ungar och hembryggt äppelvin.
Vill du ha en åttonde kanna kaffe? Om man kanske ska ta sig en bulle från Häverödalskäringa. Tack, gott!
Jobba och återigen få höra: det här är Ylvas storasyster :)
Jobba och se döda ögon förvandlas till livfulla.
Jobba och de bara skakar på huvudet och säger: å nej, nu känner jag igen dig Towe, du är så jävla jobbig.
Det tar vi en kaffe på tycker jag.
Men ändå känner jag att jag ibland vill byta jobb. Göra nåt annat. Ha bättre arbetstider. Få komma hem och barnen är vakna. Att få pussa dem gonatt varje kväll. Men jag tror att jag aldrig, aldrig kommer få lika roliga och tokiga arbetskamrater som jag har nu. Aldrig.
Åtta åtta blir snart sju sju.
Jippikajej motherfuckers!!!!