Towe Powe Skarevarevowe, Eva Peva Sleva

Barn rimmar. Barn trollar med orden. Barn leker med bokstäverna. De drar ifrån bokstäver och lägger till nya. Ljudar och bildar nya ord. Towepowe. Frallanpallan. Jag vill inte heta Ozzy. Jag vill heta nåt annat. Vad vill du heta då? Jag vill heta Ozzy Osbourne.
 
Kan du säga mitt namn? Du vet inte vad jag heter. Jag heter Ozzy. Kan du säga det? Nä. Jo. Nä. Jo. Du kan inte säga Ozzy. Du kan inte svenska, för du kan inte säga mitt namn. Jo. Nä. Jo. Nä.
 
5-åringarna leker och stojar. Jag kommer till förskolan (bäst jag skriver det så jag inte får bastning när jag säger dagis) och möts av en kavat 5-åring. Towe, vill du ha hästskit till middag? Här får du hästskit. Tack vad snällt, men jag vill hellre ha gräs och stenar. Samme grabb springer till en pappa och frågar samma fråga. Men han är mätt för han har ätit bajs hela dagen. 5-åringen skrattar så där högt och överdrivet som bara en 5-åring kan. Han leker och fantiserar och tycker det är kul med kompisarnas mammor och pappor som är med i leken.

En storasyster berättar om hur det är när hon går förbi ett dagis. Då haffar ju ungarna henne och ställer hundra frågor. Vad heter du? Hur gammal är du? Angelica? Är du från ett annat land? Jag har aldrig hört det förut? Oj är du 25, vad gammalt, som min pappa. "Så svarar man på dem och går vidare bara. För så håller barn på."

För så håller barn på........   Du kan inte svenska för du kan inte säga mitt namn.

 
Föräldrarna tar åt sig.
De blir sura och går hem och sätter sig vid köksbordet och skriver.
De skriver brev. Som man gjorde förr.
De skriver att två spontanta, gulliga, busiga 5-åriga grabbar varit oförskämda. Oförskämda som sagt att de inte kan svenska för att de inte ville säga deras namn. Föräldrarna är missnöjda. De vill uttrycka sin missnöjdsamhet över barnen som uttryckt sig på ett för dem oförskämt sätt.
De ringer inte upp föräldrarna
De tar det inte med pedagogerna (dagisfröknarna)
De skriver brev. Brev till rektorn.
 
Jag kan inte mer än bli ledsen, frustrerad och väldigt arg och irriterad.
 
Vad är det som gör att man tar åt sig?
Vad är det som gör att man går bakom ryggen?
Vad är det som gör att man inte kan sätta sig på huk med barnen och säga: jag tycker inte om när du säger så för jag tar illa upp. Snälla säg inte så igen....
Vad är det som gör att man måste blanda in rektorn? Förskolechefen?
Vad vill dem med det? Vad tror de ska hända?
Ska vi sätta grabbarna i ungdomsvårdsskola?
 
Ibland rivs vardagsslentrianen upp. Upp av korkade, småaktiga, trångsynta och lättkränkta personer.
 
Barn är barn
Barn är fantastiska och spontana
Barn är det bästa vi har

Kommentera här: