Att acceptera det jag inte kan förändra

Så kom den.
Dagen. 
Dagen han bestämde sig. 
Jag kan inte förstå. 
Han ska flytta.
Han flyttar till norrland. 
Han flyttar hem. Han flyttar ifrån sina två barn. 
Det finns ingenting jag kan göra. 
Jag måste helt enkelt acceptera det jag inte kan förändra. 
Barnen och jag. Barnen och vi. Vi får rå om varandra och njuta. 
Men det kommer en dag. En dag när frågorna blir många. När frågorna måste få svar. När man inte acceptetar. 
Att sätta sig själv i första rummet är en tid som kommer. Inte just nu. Det är för tidigt. 
Älskade barn, ni är allt. Ni är livet  
❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤
1 Sofia:

skriven

Sorgligt, även fast det var väntat. Kram till er ❤️

2 Sofia:

skriven

Sorgligt, även fast det var väntat. Kram till er ❤️

Svar: För mig var det inte väntat, eftersom jag inte vetat någonting. Fick veta härom veckan. Jag har hört rykten, men inte trott det var på riktigt. Men får höra andra som läst på nätet. Mycket sorgligt, mycket. Jag vet hur det känns att ha en förälder som flyttar 40 mil bort....... :(
Towe

3 Sofia:

skriven

Sorgligt, även fast det var väntat. Kram till er ❤️

Kommentera här: