Towes Blogg

Sitter i bilen och är på väg till Härnösand.
Det är fint väder. Det är fult väder. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder...eller bilar.
Exet kör. Han är ju chaufför till yrket och jag har aldrig varit rädd förut, men när han säger: Vad fan är det med bilen? Det far ju som en vante. Jag tittar på honom för att se om han skojar för att han gillar att göra mig rädd. Men han skojar ju inte. Båda händerna på ratten. Mitträcken...Hatar mitträcken!! Tur jag har en laptop att glo i så jag slipper kolla på vägen. Vi stannar, han kollar däcken och luften..... Äh, säger han, det funkar....OK, funkar..då kör vi!!

Vi är på väg upp för att närvara vid Kents begravning. Fan vad taskigt av honom att gå och lägga igen ögat. Han vet att jag hatar oväder. Han vet att jag hatar mitträcken. När han åkte på vägar med räcken kunde han ringa till exet och säga: Ring Tufsan, jag behöver assistans!! och sen skratta sitt hjärtliga. Exet bil saknar ljuddämpare. Jag ler när jag tänker på när jag körde Kent. Han satt brevid och var så där rolig efter några groggar. Vi spelade hög 60-talsmusik, vi var på väg ut till Gussjö där min mamma bodde. Jag gasade och han skrek. Jag gasade ännu mer och han skrek: men sluta, jag får ju skämmes! Det var kul det. När Kent skämdes var det kul. Vi skrattade åt hans skitbil. PAB:en, en svart 740, automat, vad annars.

Imorgon ska vi ta farväl av honom. Det kommer bli jättejobbigt, men det måste göras och allt blir mycket lättare sen. Det går över. Efteråt ska vi som kan och vill träffas på kinakrogen i Härnösand. Det skulle Kent ha velat. Att vi tog oss en öl för hans skull. Han vill att vi ska vara glada. Det vet jag. Jag vet också att han kommer sitta och titta på oss imorgon. På en stol, med ena benet över det andra, kepsen på och med en cigg i näven och framför honom på bordet står en grogg och sen skulle han säga: äh skit i det där nu, kom och sätt er och hä på kaffe om ni ska ha er en kask.

Vila i frid Kent!