Trash-apotek
Jag förstår inte det här med apotek.
På gamla hederliga apoteket jobbar de gamla tanterna. Tanterna som tog anställning när de var 25 och som fortfarande är kvar och tänker gå i pension i företaget. Tanterna som säkert är syrror med tanterna på badhuset.
På hjärtapoteket jobbar de unga friska, de servicevilliga. De som välkomnar och är så serviceminded så ögonen trillar ut. Men det är ändå dit jag går. Dit jag vänder mig när jag behöver råd.
Sen har vi en annan kedja. De byter namn hela tiden. Varför? Varningsklockorna ringer. Det är dem jag bloggat om förut.
Där jobbar de som inte fick jobb på de andra apoteken. De som går omkring i privata tröjor. De som har apoteksrockar som är skrynkliga.
Jag tar en nummerlapp.
Det plingar till och det är min tur.
Han tittar på mig och är tyst.
Hej, jag har ett recept att hämta ut.
Han är fortfarande tyst och sur. Varför? Jag log ju mitt allra största ju. Surgubbe!
Han slipper gå långt för min medicin finns i snurrgrejjen bakom honom. Jag ser tabletterna Strattera och tänker att gubbfan skulle nog bli gladare om han tog en överdos av dem.
Han knappar in. Han tar mitt körkort och klickar på det. Lägger det upp och ner. Vaddå, är jag ful på kortet? Tänker att det är några år kvar innan jag får ta nytt. Synd.
Han säger: Du kommer få belala 53....54 kronor. VA? Vad är det för svenska? Du kommer få betala....
Ett litet leende och säga: Det blir 54 kr tack. Nej fan heller det orkade han inte gubbtjyven.
Jag stoppar i mitt Mastercard och trycker kod. Han ger mig asken UTAN påse. Knöcklar ihop något och så frågar han: vill du ha kvittot? Klart som fan jag vill idiot. Vill ju kolla hur mycket det kostade egentligen...53...54 kr är ju ingen summa.
Då ger han mig det han nyss hade skrynklat ihop. Fan det var ju MITT KVITTO.
Asså! Åk hem till fru och barn för fan. Stå inte i Norrtälje på ett apotek du inte ens vill jobba på!
Ibland vill man välja den andra kassan. Men det ville jag inte heller. Där stod en trevlig medelålders tjej och betjänade kunder, men med nåt svart på händerna. Trodde först hon var tatuerad, men när jag kollade ordentligt såg jag att det var ju smuts, bläck, trycksvärta...men usch!
Tacka vet jag hjärteapoteket. Där är man nöjd!