När vindarna vänder
Vinden förde mig åt rätt håll för två år sen.
Äntligen hittade jag hem. Äntligen kändes det rätt.
Rätt ställe för mig.
Trivdes och trivs.
Den ena dagen aldrig den andra lik.
Från lugnt till kaos.
Sen blåste det nordan.
Nordan härjade och svepte med mig. Svepte med mig ut och längst bort.
Svish sa det! Snabbt och överraskande. Fick tjippa efter luft. Fanns ingen. Den var borta. Men hittade ett lufthål och tog ett djupt andetag.
Älskade syster blåste på mig och jag fick ny energi. Fann kraften. Fann styrkan. Borsta av sig och stoppa skräpet i en gammal säck.
Ena dagen ledsen, mycket ledsen. Andra dagen arg och förbannad. Ena dagen svag och liten. Andra dagen stark och handlingskraftig.
Låt inte det onda komma åt dig sa någon på min axel. Låt inte bitterheten ta över.
Stärkt rygg och huvudet högt.
Orättvisans moder har talat, men hon kommer inte åt mig.
Går på stigen som leder dit där jag började.
Trampa samma fotspår, fast med nytt liv och nytt blod.
När vindarna vänder kan något nytt födas ur dem.
Tack K för ditt stöd och dina peppande ord. Tack för att du är med mig i det här. Tack för att jag fått lära känna dig. Vi delar något du och jag. Vi gör det tillsammans.
Styrka och Mod.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden