Härnösand med vemod och glädje

Sitter i bilen och är på väg till Härnösand.
Det är fint väder. Det är fult väder. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder...eller bilar.
Exet kör. Han är ju chaufför till yrket och jag har aldrig varit rädd förut, men när han säger: Vad fan är det med bilen? Det far ju som en vante. Jag tittar på honom för att se om han skojar för att han gillar att göra mig rädd. Men han skojar ju inte. Båda händerna på ratten. Mitträcken...Hatar mitträcken!! Tur jag har en laptop att glo i så jag slipper kolla på vägen. Vi stannar, han kollar däcken och luften..... Äh, säger han, det funkar....OK, funkar..då kör vi!!

Vi är på väg upp för att närvara vid Kents begravning. Fan vad taskigt av honom att gå och lägga igen ögat. Han vet att jag hatar oväder. Han vet att jag hatar mitträcken. När han åkte på vägar med räcken kunde han ringa till exet och säga: Ring Tufsan, jag behöver assistans!! och sen skratta sitt hjärtliga. Exet bil saknar ljuddämpare. Jag ler när jag tänker på när jag körde Kent. Han satt brevid och var så där rolig efter några groggar. Vi spelade hög 60-talsmusik, vi var på väg ut till Gussjö där min mamma bodde. Jag gasade och han skrek. Jag gasade ännu mer och han skrek: men sluta, jag får ju skämmes! Det var kul det. När Kent skämdes var det kul. Vi skrattade åt hans skitbil. PAB:en, en svart 740, automat, vad annars.

Imorgon ska vi ta farväl av honom. Det kommer bli jättejobbigt, men det måste göras och allt blir mycket lättare sen. Det går över. Efteråt ska vi som kan och vill träffas på kinakrogen i Härnösand. Det skulle Kent ha velat. Att vi tog oss en öl för hans skull. Han vill att vi ska vara glada. Det vet jag. Jag vet också att han kommer sitta och titta på oss imorgon. På en stol, med ena benet över det andra, kepsen på och med en cigg i näven och framför honom på bordet står en grogg och sen skulle han säga: äh skit i det där nu, kom och sätt er och hä på kaffe om ni ska ha er en kask.

Vila i frid Kent!

En vanlig dag för en pendlare...

Detta har hänt när min vän åkte buss från Sthlm till Norrtälje

Svart kvinna med två gapiga ungar på bussen. Min vän sover, blir väckt och stirrar surt.
Sätesgrannen: det var ett jävla liv på ungarna.
Min vän: ja!
Sätesgrannen: hon borde ge ungarna en stor jävla banan så att de håller käften.
Min vän: ha ha, ja
Sätesgrannen: de är ju vana vid att gapa i öknen så ingen hör dom.
Min vän: mm...
Sätesgrannen: en sak kan de, utlänningarna. Och det är att skaffa barn.
De gör inget annat än att ligga på rygg!
Min vän:hmmm....
Sätesgrannen ger sig inte utan är riktigt sur och säger: hade de varit från Ryssland hade de hållt käft. För där är de uppfostrade!

Kärlek

Kärleken är röd. Men varför finns det en visa som heter Blå blå är kärleken?
Min kärlek är inte röd.
Min kärlek är snygg.
Min kärlek är lugn.
Min kärlek är rolig.
Min kärlek är trygghet.
Min kärlek är något stort och annorlunda.
Min kärlek kan prata med mig i timtal och ändå känns det som om det bara gått tio minuter.
Om jag får önska mig vad som helst så önskar jag att den här känslan som finns inuti mig aldrig försvinner.

Du får mig att skratta, du får mig att gråta, du ger mig lycka, du ger mig värme, du ger mig närhet och trygghet.

Du är bäst!

Äskling!!!