Hur gjorde du?
Många frågar hur jag gjorde.
Ja, hur gjorde jag?
Förra våren 2019 bestämde jag mig. Jag måste våga och ge det en chans.
Jag har så länge jag kan minnas varit överviktig. Det har gått upp och det har gått ner. Jag bantar, äter LCHF, Viktväktarna, väger och mäter, soppdieter och vikktklubbar. Går ner och sen upp. Går ner och sen upp.
Så en dag i april förra året så bestämde jag mig. Efter att ha pratat med F om det och vägt för och emot, så gick jag in på 1177 (för ringa vågde jag inte) och bokade en tid hos min husläkare på vårdcentralen.
Ganska snabbt fick jag en tid för träff med världens bästa doktor Anna Hamne i maj. Jag gick dit och satt där och fick säga: jag är för tjock! Jag önskar en remiss till överviktsenheten för en eventuell operation. Hon var så lugn och tillmötesgående och inte alls dömande. Att prata om att man är för tjock är nog lika hemskt som att säga jag är alkis eller knarkare. Men hon gjorde mig lugn. Tog sig tid och lyssnade. Jag fick gå och ta olika blodprover och efter det skulle hon skicka remissen.
Men det visade sig att jag hade förhöjda värden gällande sköldkörteln, så jag fick ta nya prover och fick prova ut Levaxin. Nya prover och ny dos. Fattade ingenting för jag hade verkligen inga symptom.
Den 1 augusti 2019 såg det stabilt ut och hon skickade in remissen, på min födelsedag. Tjohooo, jag gick och väntade och väntade. Fick brev från obesitasmottagningen om att de tagit emot den men att jag skulle få vänta sex veckor ungefär. Sen damp brevet ner. Du är kallad till kirurgsamtal den 18 september. Hjälp!
Jag var så nervös den dagen. Vad ska jag säga? Vad kommer han säga? Vad vill dem? Men Dr Urs var så himla bra. Rakt på sak och trevlig. Han sa att pga min hypotyreos så kunde det var en av anledningarna till att jag inte får någon bra viktnedgång och pga min snabbhet när jag äter så kunde det nog också vara en orsak till övervikt. Där och då fick jag ett JA!! Jag var så glad. Han sa att jag kommer kallas till ett dietistmöte senare och att jag nog skulle opereras innan årsskiftet. Jag gick ut i bilen och satte mig. Hjärtat hoppade och jag var så glad. Det ringde och jag svarade och det var Rehab som ville boka in ett möte med dietist redan veckan därpå. Men herregud, vad händer? :)
Mötet med dietisten varade i två timmar tillsammans med två andra som fått beviljat. Där fick vi lära oss om tiden innan operation och tiden efter. Vad och hur man ska äta och dricka. Jag hade fått direktiv av doktorn att gå på VLCD-kost, gå på flytande i tio dagar. En annan i tre veckor. Att göra det innan op är viktigt för att minska ner på fettet kring levern när op ska ske, så de kan putta den åt sidan. Efter mötet åkte jag hem och i postlådan låg ett brev från kirurgen. Jag hade fått ett datum. Herregud, jag slängde mig upp för de tre skitjobbiga trapporna, flög upp. Ringde F direkt och skrek: jag ska få opereras om en månad!!!! Så jävla glaaaaad!! Nu började mitt nya liv. Mitt livs förändring. Aldrig mer ont i fötterna eller knäna. Kunna ligga på golvet och leka med mitt barnbarn och orka sparka boll med min son. Vilken lycka!
Ingen i min närhet visste något. Jag berättde för Y precis då. Mamma och S fick veta i samma veva. 14 dagar innan gick jag på flyt.Tuggade, åt, drack, sörplade och levde mitt liv med Modifast och Naturdiet och allt vad skiten hette. Skakade shakes och åt deras choklapudding. 800 kcal om dagen vilket var att äta en sån påse 4 gånger om dagen. Så tråkigt, men jag fixade det. Stolt! Och så värt det.
Opererade mig den 22 oktober 2019 och det är det bästa jag gjort. Mår så bra. Har fått massa energi tillbaka. Kan röra mig och orkar mer. Kan sitta med benen i kors och kan ha dotterns kläder. Min doktor sa att jag nog bara skulle gå ner ca 20 kg. Det kunde jag räkna med pga ålder och sköldkörtelproblemet. Men jag har nu gått ner 35 kilo och minskat 32 cm runt midjan. Jag har fina TSH-värden och äter ingen Levaxin längre.
Det är ingen dans på rosor. Ingen quickfix och absolut inget fusk eller genväg. Varje dag får jag kämpa. Dricka massa vatten. Inte dricka till maten. Tugga minst 15-20 ggr på varje tugga och äta i minst 20 minuter. Det är den största utmaningen för mig. Att äta sakta. Det är så himla svårt. Äta som en bebis och det sex gånger om dagen Tänka på att få i mig tillräckligt med proteiner. 75% proteiner, 25 % kolhydrater och 25 % grönt. Äta mina vitaminer livet ut. Följer jag inte dietistens råd, så kan jag lätt gå upp igen och det vill jag inte. Aldrig mer! Aldrig mer!!
Så gjorde jag.
Det var mitt val.
Bästa valet.
Jag älskar min sleeve!