Att skiljas

Att skiljas från en partner
Att skiljas från en vän
Att skiljas från en kollega
är en baggis
 
Att skiljas....eller att inte få se sitt barn på 1 vecka är hårt. Jag tror det i alla fall.
Två av mina barn bor hos sin pappa varannan vecka. I början var det hårt. Det var så himla jobbigt att vara ifrån dem. Men nu efter snart 7 år så har jag vant mig. Även fast måndagmornarna är tråkiga. Det är tur vi bor i samma stad. Att vi har nära till varandra. Mina små älsklingar.
 
Att åka till Grekland i 1 vecka utan lillfisen....jag kan inte tänka på det. Jag har skjutit det framför mig. Vi var på konferens över natten för ett tag sen och mitt under lunchen så fick jag en sån längtan efter sambo och son att jag bara ville hem. Då. På en gång! Men hur ska det gå om det händer när jag åker bort? :(
Jag ska åka till Grekland på körresa. Ozzy ska vara hemma med sin pappa. Det är tryggt. Han har pappa.
Tänk om han glömmer bort mig
Tänk om han kallar mig för tant när jag kommer hem
Tänk om han tror att jag är en främmande kvinna
Tänk om....
 
Fast värre om F skulle tycka det.
Tänk om han glömmer bort mig och tror att jag är en ny granne eller nån från Roslagsbostäder som ska fixa hans frys eller att jag är en biltjyv som snor hans bil och sen ringer han snuten och så blir jag haffad, anhållen och häktad och så hamnar jag på Hinsan och så får jag bära mjukisar och smussla med cigg och skala av batterier och tända på brödrosten och så hamnar jag i bråk och får en planka i skallen och så hamnar jag på isoleringen och får kissa när personalen ser på och så måste mina vuxna barn åka långt för att träffa mig och så......
Towe ge upp!!! Vakna!
 
Ozzy och F kommer inte glömma dig.
Du ska bara vara borta en vecka på Tilos i värmen och sola och bada och sjunga gospel och snart är du hemma igen.
 
Vilken tur!

Min dotters verklighet

Följ min dotters blogg. Den kan vara trevlig, rolig, fantastisk och väldigt upprörande.
Just nu är det upprörand, hur samhälllet behandlar dem som söker jobb. De som vill. De som försöker.
Finner inga ord!!
 
 

Det här är min verklighet.

Jag är 23 år och kvinna.
Jag har slutfört gymnasiet med ett snittbetyg - VG i alla ämnen.
Jag har 4 års arbetslivserfarenhet.
Jag har ett förstahandskontrakt på min lägenhet.
Jag har en god relation till min familj och vänner. Jag har t.o.m. en pojkvän.
 
Visst låter det bra?
Men ett litet problem bara - Jag har inget jobb.
Och eftersom att jag inte har något jobb, så har jag inga pengar. Vad händer då?
 
Jo..
 
Du måste skriva in dig hos Arbetsförmedlingen. Men det är inte säkert att du får någon Akassa, för du var ju så dum som valde att studera ett år istället för att jobba.
Du har inte råd att betala din hyra eller några som helst andra räkningar. Du har inte mat i kylen. Du måste då kontakta Soc.
Soc kommer att ha som första prio för dig att hitta ett jobb. Du blir placerad på något som kallas jobbtorg. Låter jättebra, du kommer att få en jobbcoach som hjälper dig, stöttar dig och ger dig positiv energi. Du kommer även att få hjälp av matchare som ska hjälpa dig lite extra med att hitta jobb. Du kommer att sitta varje dag på bestämd tid att söka jobb framför deras datorer som de har. Du får rutiner och rutiner är bra för dig.
 
Du får komma på intervju - men tyvärr, den personen vi valde hade en utbildning som du inte hade och som vi inte heller skrev i annonsen - men det kunde du väl fattat själv.
Du läser annonser där det man måste vara snygg för att få tjänsten, ja att du är duktig och har erfarenhet är väl också ett plus. (obs! jobbet är ett vanligt kontorsjobb) Du söker dessutom samma jobb som din pojkvän som inte alls har samma arbetslivserfarenhet som du, men han får jobbet. Du får inte ens komma på intervju.
 
Du fortsätter kämpa på. Det går bra, det ordnar sig. Det är ingen fara, jag är bra. Kom igen.
TILLS DEN DAGEN då du får höra, genom att tjuvlyssna, att dom som är placerade på detta "jobbtorg" (enligt dem som jobbar där) är på det här viset:
  • Dom tror att dom kan bli skådespelare
  • Dom är inte svenskar
  • Dom har ingen gymnasieutbildning
  • Dom är killar
  • Dom tror att man kan ligga hemma och lata sig och tror att man får jobb ändå
  • Dom är kriminella
  • Dom är lata
  • Dom är unga.
  • Lata
  • Tonåringar, du vet.
  • Lata
Så sitter jag där. Är inte lat. Har gymnasieutbildning, är tjej, har aldrig gjort något kriminellt (inte ens snattat), är inte en lat tonåring.
Men jag är ung. Och jag tror att jag ska bil skådespelerska.
Men det är inte därför jag är där.
Jag är där för att jag inte har ett öre på kontot. Jag har BARA haft otur.
 
Så jag ber om hjälp. Ber om stöd. Men jag får bara tillbaka att jag är en typisk lat tonåring och jag kan inte få en särbehandling.
 
Men allt jag ber om är lite respekt. Att bli behandlad som en människa, inte ett djur.

Blir galen

Eller det är jag redan ju...men blir galen när jag får höra hur diskussionerna gick på dotterns föräldramöte.
 
Hur fan kan man tillåta sin 11-åring att se på Paradise Hotel?
Jag fattar inte. Jag fattar inte att man har det som nåt jävla fredagsmys och ser det tillsammans med sitt barn dessutom. Fy fan på ren svenska! Har ni inte sett det så kolla för att få en bild. Big Brother i all ära, men PH. Det råknullas...ursäkta, men det gör verkligen det. Som nån på jobbet sa: De har inte sex eller älskar Towe, utan de knullar. Som i nån tysk hårdporrfilm. Och det låter man sin lilla dotter sitta och titta på??? SKANDAL!
De unga deltagarna super sig redlösa och kommer inte ihåg ett skit dagen efter. Produktionen matar dem med alkohol i stora mängder...
Rektorn hade blivit upprörd. BRA där rektor Inger. BRA!!! För den delen borde ungarna ligga och sova vid den tiden.
 
Tur jag inte fick ledigt. Tack chefen. För mötet hade hållt på än.
 
Blir galen!!