Nu börjas det

Nu börjas det...drömmarna. Ser blivande brudar skriva på internet om drömmarna. Mardrömmarna. Bröllopsdrömmarna.
Men mina har inte kommit...än...
 
Jo, inatt kom den första drömmen till mig.
Jag står helt plötsligt i en stor lokal. Högt i tak. Panel på väggarna. Jag förstår efter efter ett tag att det är en förortskyrka. En opersonlig kyrka, stor som ett hus. Inte alls intimt som vi vill ha det. Från första bänk fram till altaret är det jättelångt.
Angelica sitter på en stol och sjunger. Eller försöker i alla fall. Det låter förjävligt. Hon sjunger fult. Hon sjunger falskt och rösten skär sig, flera gånger. Hon sjunger en sång hon inte klarar av. En sång hon inte vill sjunga. Jag tycker det är så himla jobbigt.
Frallan syns inte till. Han står inte vid min sida.
En gubbe pekar på mig att jag ska komma fram till altaret. Jag pekar på mig själv och han nickar. Jag har på mig en jättelång och tung slöja. Den är tre meter lång. Vi ska typ dansa oss därifrån, ner för altargången och runt överallt. Jag förstår inte vitsen med dansen. Jag tappar slöjan. Den sitter inte fast i mitt hår. Den är tung som en gardin och jag får hålla i den så gott det går.
Det är kaos.
Jag vaknar.
 
Vilken tur att det inte var på riktigt

Kommentera här: