Att förminska barns känslor och händelser
Men i skolan där mina barn går har kommunen kommit på att SFI-elever som är 16-18 också ska vistas... i samma lokaler...VARFÖR ska unga vuxna vara där barnen är? Kan inte de plugga i gymnasiets lokaler eller varför inte i Folkets hus där jag vet att en del grupper har huserat.
De äldre ska inte vara bland de yngre. De har en egen ingång säger lärarkollektivet. De kan ses på rasterna utomhus eller på väg till matsalen.
Barnen kommer hem och berättar att några barn har blivit utsatta för sexuella trakasserier av de äldre SFI-eleverna. Man har gjort samlagstecken till dem. Barnen går direkt till en lärare och berättar om det här och man tar till sig informationen och lovar att gå till rektorn på en gång.
Sen publiceras händelsen i sociala medier. Det blir en enorm spridning. Rektorn får kalla fötter. Kommunens tjänstemän får kalla fötter. Man kallar till möte. Man skickar ett mail till alla föräldrar sent på kvällen där man säger att DET INTE HAR HÄNT. Ingen har blivit utsatt. Lärarna delar inte uppfattningen om det som spridits på nätet.
Jag skriver ett mail till rektorn sent sent på kvällen och får nästan genast svar. Hon förstår inte vad jag menar. Hon gillar uppenbart inte att jag kritiserar och ifrågasätter.
Mina barn förstår ingenting. Det vet att det hänt. De är stumma. De vuxna tar inte dem och deras kamrater på allvar. De vuxna förminskar vad som hänt.
En gest, ett tillrop, en blick på fel sätt...måste tas på allvar. Ingen annan kan bestämma hur det ska tolkas. Det är mottagaren som tolkar och får en känsla. En kommungubbe kan inte sätta betyg på blicken. Det kan bara barnet som tog emot den. Barnet som fick samlagstecknet uppvisat av en äldre elev eller ung vuxen.
Jag blir vansinnigt uppretad på det här!!!! Kan inte hålla tyst. Kan inte låta bli att skriva. Jag kommer lägga ut brevväxlingen med Lommarskolans rektor i nästa inlägg så ni får läsa.
Tack för ordet!!